När det aldrig riktigt känns tillräckligt

När drivkraften också kostar

Att vilja göra ett bra arbete är inte ett problem i sig. Svårigheten uppstår när varje uppgift blir ett prov på om du duger, när ett litet misstag överskuggar allt som fungerat eller när det känns riskabelt att visa osäkerhet och be om hjälp.

Du kanske överförbereder dig, arbetar vidare efter att uppgiften är klar eller känner skuld när du vilar. Beröm ger lättnad för stunden, men nästa mål tar snart över. Utåt kan det se ut som pålitlighet; inåt som rädsla att bli avslöjad eller att ligga efter.

Mönster som flyttar ribban

Prestationskrav hålls ofta igång av strategier som tidigare har varit hjälpsamma eller belönats i arbetslivet men som inte längre går att stänga av.

Det kan handla om att:

• likställa ett misstag med att vara inkompetent eller opålitlig
• sätta krav som gör att framgång bara känns som det minsta som kunde förväntas
• jämföra din insida med andras utsida
• överförbereda dig, kontrollera uppgifter eller undvika att lämna ifrån dig arbete
• använda självkritik som bränsle och vara rädd att tappa driv om den mjuknar
• skjuta upp återhämtning tills du har gjort dig förtjänt av den

På kort sikt kan extra ansträngning minska rädslan och ge kontroll. På längre sikt bekräftar den ofta idén att du bara är trygg så länge du fortsätter prestera mer.

Kraven kommer inte bara inifrån

Självkritik formas i ett sammanhang. Vissa arbetsplatser premierar ständig tillgänglighet, konkurrens och felfrihet. Otydliga mål kan göra det omöjligt att veta när en uppgift är tillräckligt bra, och bristande resurser kan flytta prioriteringsansvaret till den enskilde.

Det är därför viktigt att skilja mellan egna regler och verkliga villkor. Ibland finns en inre ribba som kan prövas och justeras. Ibland möter du uttryckliga eller outtalade krav som behöver synliggöras och hanteras organisatoriskt. Ofta förstärker de två nivåerna varandra.

Att skilja nivåerna åt minskar risken att försöka behandla bort en reaktion på ett system där uppdrag, resurser och ansvar inte går ihop.

Hur terapi kan hjälpa

Det centrala är inte att sänka alla ambitioner, utan att utveckla fler sätt att motivera och korrigera dig. Vi kan pröva vad som händer när en uppgift får vara tillräckligt bra, när du ber om hjälp eller låter någon annan bära sitt ansvar.

När skam och självkritik får stor kraft kan arbetet handla om en varmare, modigare och tydligare inre hållning. Vi kan också skilja genuina värden från krav som drivs av rädsla och minska tiden som går åt till att granska den egna prestationen.

Förändringen behöver vara varsam och konkret. Små experiment kan ge ny information om vad arbetet faktiskt kräver och om självkritiken verkligen är en förutsättning för ansvar. KBT, CFT, ACT och MCT används integrerat; läs mer om arbetssättet.

Vad terapi inte kan förändra åt organisationen

Terapi kan inte skapa resurser, mandat eller rimliga mål där de saknas. Den kan inte göra osunda normer sunda eller lägga ansvaret för en prestationsdriven kultur på den som drabbas av den.

Terapin kan hjälpa dig att känna igen när kraven kommer inifrån, när de kommer utifrån och hur du vill agera i mötet med dem. Det kan innebära att öva på gränser och självmedkänsla, men också att be om prioriteringar, synliggöra målkonflikter eller söka stöd i en arbetsmiljöfråga.

Ett första samtal

Du behöver inte välja mellan att fortsätta prestera som tidigare och att sluta bry dig. I ett första samtal undersöker vi vad som driver kraven, vad de kostar och vilka delar av mönstret som går att påverka utan att förlora det som är viktigt för dig.

Samtalet används också för att bedöma om arbetsfokuserad terapi passar din situation. Läs hur ett första samtal går till eller gå till kontakt och bokning.

Innehållsansvarig: Peter Jakobsson · Senast uppdaterad 29 augusti 2026